Annajohannaelisabeth

Tyckte att jag vaknade på rätt sida med rätt inställning idag. Jag har varit inspirerad och motiverad hela dagen och tyckt att allt är ganska så bra ändå, men på något sätt så smyger sig nedstämdheten på ändå framåt eftermiddagen/kvällen. Jag försöker och försöker att ignorera det och köra på i vanlig ordning, men till slut kommer jag på mig själv att stirra rakt in i väggan med tårarna brännandes bakom ögonlocken. Skit också. Jag funderar på vad som är värst och kommer nog fram till att handlingsförlamning är det jobbigaste. Jag kan inte göra något, ingen annan heller, utan jag ska bara sitta här och vänta ut skiten och hoppas på bättre tider.

Medan jag gör det, väntar på bättre tider alltså, så flyr jag undan verkligheten ett tag och går till det som har blivit mitt andra hem, SATS. Där fylls kroppen med energi och slår ut känslan av tomhet och ensamhet, så det så.