Annajohannaelisabeth

Jag var klumpig redan som barn,  innan jag ens kunde gå visste jag hur man kunde sabba sitt liv på bästa sätt.
En gång när jag låg i barnvagnen så lyckades jag att trilla ur den, ramla på mina små framtänder och skada dom så illa att jag har sett ut som ett missfoster i käften i 22 år. 100tals besök hos tandläkaren, sprutor hit och sprutor dit har jag fått utstå sedan dess.

För snart två veckor sedan kunde jag äntligen inleda mitt skönhetsingrepp och jakten på ett vackert leende. Jag ska nämnligen lägga kronfasader på framtänderna som enligt tandläkarna ska bli sååå fint. Men för att kunna göra detta måste först mina egna framtänder slipas bort och ersättas med två löständer som ska sitta fast i två veckor. Detta gjorde jag alltså för snart två veckor sedan och det var oerhört smärtsamt och jag höll på att svimma 17 gånger om. Igår ringde de från folktandvården och frågade om jag kunde komma dit idag. Det kunde jag. När jag kommer dit säger tandläkaren att det har blivit lite komplikationer och att de måste göra om hela ingreppet och att det hela kommer att dra ut på tiden. Så istället för att gå runt med löständer i två veckor ska jag nu göra det i hela tre veckor. 

Nu sitter jag här, jävligt bitter, tycker synd om mig själv och har jordens jävla tandvärk.