Tre veckor
Tre veckor är en jävla lång tid. Nästintill en evighet. Det är en så lång så lång tid att jag undrar om jag ens kommer leva om tre veckor? Påsken ska komma och gå, jag ska få löständer, jag ska jobba ihjäl mig och få sammanbrott över all påtvingad IT som kommer med den nya kursen och vintern kommer säkerligen återupplevas IGEN. Nej, jag tror faktiskt inte att jag kommer att överleva de kommande tre veckorna. Från och med nu tänker jag lägga mig i ett hörn i fosterställning och hålla andan och hoppas på det bästa tills den bättre delen utav april börjar. So long!
Kvinnor är från venus och män är ifrån mars, eller?
Idag hade vi en riktigt intressant föreläsning i skolan om genusperspektiv. Vi diskuterade olikheter män och kvinnor i mellan angående tal och skrift. Det visade sig ligga en helt vetenskap bakom det och listan på skillnader gjordes lång. Det är förvisso ganska känt sedan tidigare att vi kvinnor pratar om närhet och söker medkännande och gärna blir privata. Män vill ha distans, de är problemlösare och föreläsande. Sant, visst? Något som jag däremot inte visste innan var att kvinnor i allmänhet pratar mer, men om man kollar på den mediala uppmärksamheten så står männen för 75 % av den! Herregud, 75% av världen handlar om män!! Är det inte galet? Inte konstigt att vi lever mitt i en finanskris och att barn svälter i Afrika. Nej nu jävlar är det väl ändå dags för oss kvinnor att träda fram lite mera!
I övrigt så ser jag fram emot en riktig kanon helg med lite myspys, fint väder, vin och ännu lite mera vin. Kan det bli bättre? Nej, jag tänkte väl det.
Oh la la
Åååh, ni vet den där känslan då allting bara är underbart och det enda man vill göra är att dansa på borden och spela luftgitarr!?
En sådan känsla har jag i kroppen! Allting är så jävla underbart bra just nu! De ni, tänk att jag, för en gång skull kan få lite medvind, lite tur och lite lycka, helt ostraffat!! Fantastiskt, jag kan knappt tro att det är sant! (kräks inte nu Linnea..)
Synd bara för mitt bloggande då jag oftast skriver i bittra sinnesstämningar, så i nuläget har jag faktiskt inte så mycket mer att komma med. =)
Om yxmördad
Om jag skulle hittas yxmördad i något buskage här i Helsingborg vill jag, så fort ni har hämtat er från den pinsamma identifieringen på obduktionen att ni tipsar polisen om min stalker på nautilus.
Tidigare ikväll när jag besökte gymmet var naturligtvis min efterhängare också där. Idag var han värre än vanligt. Han ställde sig fem meter framför mig och flinade, slickade sig runt munnen och kollade psykopatiskt på mig. Jag tror på riktigt att han har någon allvarlig störning och jag börjar känna ett verkligt obehag! Nåväl, man är ju sällan ensam på gymmet och jag har blivit lite bundis med instruktörerna så jag har nog inte så mycket att oroa mig för, men man vet ju aldrig!
Nu är det dock sovdags, i morgon ringer kl 05.15.
Lär er prata!!
Okej... jag känner att jag måste reda ut en grej. Inte nog med att man inte kan förstå vad skåningarna säger, men när man väl gör det, då inser man ju att de pratar i nattmössan! Något som människorna här i skånelandet verkligen har fått om bakfoten är i vilken ordning man äter frukost lunch och middag. På morgonen äter man frukost, mitt på dagen äter man lunch och på kvällen äter man middag! Okej? Man äter alltså inte middag mitt på dagen, som alla här verkar tro. Det är helt fel och jag blir lika irriterad varje gång någon säger kl 12 "jag tar rast nu och går upp och äter middag.." fel fel fel. Du äter lunch. Hur svårt kan det vara?
Jag har iaf redan ätit lunch idag, lasagne för 10e dagen i rad. Nu ska jag bege mig mot gymmet och köra ett riktigt styrkepass!
Min dag
Idag har jag: Jobbat 6-14, bråkat med min hyresvärd, agerat mäklare, städat lägenheten, haft "lägenhetsvisning", skrivit en informerande text till skolan samt läst fem andra texter och gett feedback på dem. Nu är kl snart 19.30 och jag tänker gå och lägga mig. I morgon har jag sovmorgon och börjar inte jobba förns kl 6.30, vilket innebär att kl ringer 04.30!
En våldsamt trött Johanna
Vår!!
Jag tror knappt att det är sant!! Termometern visar hela NIO PLUSGRADER!! NIO, 9, nueve, nine!! (vilka språkkunskaper jag har) Det betyder att det officiellt är vår!! Våren innebär att man får köpa massa nya kläder, man får kasta in vinterjackan och gå i skinnjacka (fastän det egentligen är för kallt) man får gå ifrån att vara en menlös larv till en fantastisk glad och lycklig fjäril! Synd bara att jag fortfarande är en fattig och svältande student som absolut inte har råd med att köpa nya vårkläder och skinnjackor. Nej, det enda vårliknande jag får göra idag är att springa en tur runt pålsjö med ett mindre lager kläder! Men jag är glad ändå!
Det tråkiga med våren är att alla inomhussporter avtar. Innebandyn slutar för säsongen, ikväll spelar FCH sin sista hemmamatch som jag och Sanna ska gå och kolla på. Hoppas nu att de säkrar kontraktet och blir kvar i elitserien.
Töntar!!!
Idag på gymmet höll jag verkligen på att gå i taket. Jag började med att springa några km på löpbandet. Efter 5 minuters löpning kom de två killar och tog varsitt löpband, den ena på min vänstra sida och den andra på min högra sida. Den ena killen ser ut som en psykopat och bokstavligen förföljer mig varenda gång vi är på gymmet samtidigt!! Den andra killen hade jag inte sett tidigare men han sprang med huvudet vänt åt mitt håll hela tiden och jag gjorde verkligen mitt bästa med att skicka ut elaka och sura signaler så att han skulle sluta glo, men han verkade tro att jag flirtade med honom för han bara fortsatte att stirra. Ska det verkligen vara så svårt att förstå? Jag gillar inte när killar/ vidriga män glor på gymmet. Det är ett big no no, låt mig träna ifred!!
Förresten, är de fler än jag som har börjat sjunga den där "since you been gone" låten från lottoreklamen i duschen? Jag bjuder mina grannar på skönsång varje dag!
Så ledsamt
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är just nu. Mitt Tiffanyhalsband är borta. Jag har tappat mitt Tiffanyhalsband!!!! Det halsband jag köpte efter att jag hade bott ett år i New York. Det halsband jag köpte inne på Tiffanys & Co. Det halsband, det smycke som betydde så mycket. Det halsband som var en symbol för hela det fantastiska året i New York. Det är borta. Och jag är så jävla ledsen.
